Från 540-talet f.Kr hade perserna erövrat och byggt upp ett stort imperium. Det sträckte sig från Medelhavet till Indien, bland annat hade de lagt under sig Mindre Asien (det nuvarande Turkiet). I samband med att de expanderade mot Medelhavet nådde de tillslut civilisationen i Grekland. Från hamnarna försökte de nu utöka sitt inflytande ännu mer genom att försöka locka till sig grekiska stadsstater. Anledningen till varför perserna ville få de grekiska stadsstaterna på sin sida var för att ta över all handel i området.
På den tiden föredrog perserna att ha en tyrann som ledare. Ordet hade inte samma negativa betydelse då som det har idag, utan det beskrev en ledare som hade gjort sig enväldig efter att ha haft folkets stöd. I Aten var Hippas tyrann under tiden som perserna ville ta över handeln. Efter att oppositionen mot hans makt började växa blev Hippas mer och mer vänligt inställd gentemot perserna. Han vände sig tillslut till Darius, deras storkung, för att vara säker på att han hade kungens stöd.
Maktkampen leder till Atens demokrati
Under samma tidperiod hade flera tyranner i andra städer blivit störtade på grund av att Sparta hade fört en väldigt aggressiv utrikespolitik till städerna. Mellan åren 510-511 var det Atens tur att bli påverkad av denna politik. Hippas tog sig då över till Min
dre Asien för vädja om persiskt stöd.
Politiken som Sparta “anföll” med gick ut på att de skulle sätta in egna ledare efter att ha störtat tyrannerna. Målet var att få alla städer att ingå i Peloponnesiska förbundet. Förbundet var en typ av försvarsallians under ledning av Sparta. Ett av deras syften var att stoppa alla persisk inblandning i den grekiska politiken, men när Sparta anföll Aten och störtade tyrannen lyckades de inte installera sin egna ledning utan något helt annat kom i kraft.
Atens befolkning hade vid denna tid mångdubblats och avsaknaden av en ledare resulterade i maktkamp och kaos inom politiken. Det hela slutade med att alla fria män i staden fick makten. Demokratin kom till.
Stöd från perserna
Folket i Aten var oroliga att spartanerna skulle komma och lägga sig i deras politik igen vilket ledde till att de sökte stöd från perserna. Perserna gick med på att stödja atenarna så länge staten underkastade sig Darius. Delegationen som sänts iväg accepterade detta men när de väl återvände till Aten godkändes inte detta av folksamlingen som styrde.
Det finns mycket mer information om hur det hela gick till. Det går att läsa intressanta artiklar hos till exempel Svenska Dagbladet eller tidningar som riktar sig just till historia.