Den 21 april 753 f.Kr har länge räknas som datumet då Rom föddes. Lìvius, en romersk författare, berättar hur en varginna räddade tvillingarna Remus och Romulus från att drunkna. De togs sedan om hand av en familj på kullen Palatinen. Efter att de hade växt upp ville de tillsammans grunda en stad, men blev osams vilket slutade i att Romulus dödade Remus. Enligt sagan blev därefter Romulus den första kungen och Rom grundades.
Enligt de arkeologiska utgrävningar som gjorts har forskare kunnat fastställa att de äldsta romarna bestod främst av bönder och herdar. På 900-talet f.Kr bodde de i enklare lerhyddor som stod på kullarna vid Tibern. Det var en av de bättre platserna att bosätta sig på eftersom det fanns både en gammal huvudväg och det var möjligt att segla över floden för att ta sig till kullarna. Det gjorde det lätt för folket att använda områd
et som en handelsplats.
Efter en visst tid, ungefär fram till 600-talet f.Kr, hade kullarna som fanns vid floden växt ihop och byarna var nu en stad, Rom. Det dröjde ytterligare ett antal århundraden innan Rom hade blivit centrum i det stora imperiet.
Etruskerna
Under tiden som Rom grundades var etruskerna det ledande folket på halvön. De hade kommit från Mindre Asien och bosatte sig norr om staden. De erövrade Rom år 600 f.Kr och styrde över staden i drygt 100 år. Etruskerna byggde bland annat de första avloppssystemen mellan kullarna och anlade en marknadsplats mitt i staden. De byggde också de första templen på en av kullarna samt lärde romarna järnhantering eftersom de hade lärt sig konsten tidigare.
På 1800-talet gjorde arkeologerna flera fynd i form av begravningsplatser. Fynden består bland annat av målningar som visar att kvinnor på den tiden var förhållandevis jämställda med männen.
