På 80- och 70-talet f.Kr kastades romarriket in i ett inbördeskrig. Romerska generaler använde sina arméer i försök att överta makten från kollegorna. Under dessa turbulenta år var det många som försökte utnyttja den ostadiga tillvaron till att ta sig upp i hierarkin. En av personerna var Julius Caesar. Hans mål var helt enkelt att bli ledare över Rom.
Caesar gjorde bland annat upp med både generalen Pompejus och den rike Crassus att de tillsammans skulle dela på makten i Rom. Caesar valdes till konsul år 59 f.Kr och det året fick han rollen som ståthållare över de två galliska provinserna.
Både Crassus och Julia, Pompejus fru, samt Caesar dotter avled och samarbetet mellan Caesar och de två männen bröts. Hövdingen Vercingétorix förklarade uppror mot Rom. Caesar och hans armé tvingades ge upp men Caesar kunde nu ta över hela Gallien med sin enorma armé.<
/p>
Han fortsatte att ta sig uppåt i makten och senaten i Rom började bli orolig och Caesar blev beordrad att ta sig tillbaka till Rom utan sin armé vilket han inte tyckte om. När Caesar anlände flydde Pompejus först till Grekland dit Caesar följde efter och sedan besegrade honom. Han flydde vidare till Egypten där han sedan mördades.
Caesar utsågs till diktator i Rom på livstid. Det spreds rykten om att Caesar ville bli monark vilket väckte hat. Han blev varnad att hålla sig undan från senaten, men lyssnade inte på dessa hot. Under ett pågående senatssammanträde blev han omringad och höggs till döds. Efter mordet visade det sig att runt 60 senatorer hade varit med och planerat mordet.
Före sin död hade Caesar utsett Octavianus, sin släkting, till sin arvinge. Octavianus tog hämnd på senatorerna. Cirka 2000 patricier och 300 senatorer avrättades och Octavianus blev efter ett antal år härskare över Rom.
