Den sista delen av forntiden består av järnåldern. Mellan 500 f.Kr fram till 1050 e.Kr började fler och fler i Norden att framställa och skapa redskap av järn. Forskare antar att det började med bronsgjutare ett antal år tidigare. I samband med sitt arbete började de experimentera med järn efter att ha hört från smederna österifrån. Folket lärde sig att framställa järnet genom att utnyttja myr- och sjömalmen. Av järnet började de sedan tillverka yxor, knivar, krokar, och nitar. I Sverige har det hittats flera fynd av järnföremål. Ett av de äldsta tros komma från 1200 f.kr.
Medeltemperaturen började sjunka och runt 500 f.Kr hade klimatet blivit sämre. Det gjorde att jordbruket började förändras ä
nnu en gång. Man använde en kombination av boskapsskötsel och åkerbruk. Jorden indelades dessutom i tre delar; slåttermarker, betesmarker och åkrar. Denna indelning gällde sedan ända fram till 1800-talet.
Det var under järnåldern som fornborgar anlades på Gotland, Öland och i Mälarlandskapen. De fungerade som tillflyktsorter under tiden som folket krigade med varandra. I slutet av järnåldern hade bönderna börjat begrava stormännen i båtar som var fullt utrustade. Det är dessutom från denna period som vi har fått de äldsta ortnamnen. Namn som slutar med red-, -röd, ryd och -rud. Till exempel Mellerud och Markaryd.
