Arkitekturens historia är lång, brokig och mycket intressant. Från de tidigaste konstruktionerna som för det mesta bestod av olika sorters hyddor till dagens ultramoderna höghus har det experimenterats med många tekniker. Det gäller även specifika delar av byggnaderna som genomgått individuella förändringar och stilar genom tiderna. En sådan del är taket.
Idag är plåttaket något mycket uppskattat som syns på både nya och gamla hus. Det har många fördelar, exempelvis dess långa livslängd, lätthet och energisparande egenskaper. En familjefirma som DM Tak har lång erfarenhet av plåttak och kan med sina skickliga plåtslagare lägga och reparera plåttak av alla de slag. De fortsätter en tradition som går långt tillbaka i tiden och som förmodligen började för lite över 2000 år sedan.
De första plåttaken
Riktigt när de första plåttaken började läggas är inte känt men den första historiska byggnaden som kröntes med metall var templet Lovamahapaya på Sri Lanka. Templet byggdes på 200-talet f.Kr. men det var frågan om enskilda takpannor tillverkade av koppar snarare än ett tak konstruerat av plåtslagare. För den mer klassiska typen av plåttak krävs ett litet hopp fram i tiden till den romerska kejsartiden då det berömda templet Pantheon byggdes i Rom. Templet invigdes på 100-talet e.Kr. och var tillägnat de mäktigaste gudarna och hade ett enormt valvtak som genom de romerska ingenjörernas och arkitekternas genialitet kröntes med ett plåttak. Taket kvarstod i många hundra år men på 1600-talet lät en av påvarna smälta ner det för att sedan återanvända metallen för att tillverka kanoner till Castel Sant’Angelo.
Svenska byggnader med plåttak
I Sverige började plåttak läggas redan på 1500-talet men under de kommande århundradena var det endast förunnat speciella byggnader som slott och kyrkor. Det var först på 1800-talet som det började bli allt vanligare med den här typen av tak och idag är de en vanlig förekomst i landets många städer. En promenad genom Gamla Stan i Stockholm ger många bra exempel och Stockholms Stadshus ursprungstak finansierades av landets medborgare som fick sina namn inristade i plåten som tack.
