Omaha Beach

De amerikanska trupperna ur 1:a och 29:e divisionerna, förväntade sig möta ett relativt svagt motstånd, när de på morgonen var på väg mot stranden som fått kodnamnet Omaha Beach. Man kände inte till att de undermåliga trupperna på befästningarna fått förstärkning från 352 Infanteridivisionen. Ytterligare problemen orsakades av det dåliga vädret som påverkat flygets möjligheter att effektivt bomba de befästnings verk som fanns. Redan när många av landstigningsbåtarna sattes i sjön började de ta in vatten. Under färden in mot stranden sjönk de djupt ned i vågdalarna i den grova sjön, kallt vatten stänkte över de sjösjuka soldaterna som stod tätt sammanpackade. Men ännu syntes stränderna tomma bakom taggtråden och stridsvagnshindren. Ännu hade ingen skjutit mot dem.

DEN FÖRSTA VÅGEN

Utanför Omaha Beach sjönk 27 av de 64 amfibiestridsvagnar som skulle sättas i land med den första anfallsvågen. Förlusten av dessa stridsvagnar kom att bli oerhört kostsamma för 1:a divisionens trupper när de väl hade nått land. När båtarna var knappt 400 meter från land öppnade det tyska artilleriet eld. Projektiler från granatkastare regnade ned bland landstigningsbåtarna och orsakade stor förödelse. Båtar som tog in vatten började sjunka och flera gick på strandhindren som slet upp botten på båtarna, andra gick på minor och förintades. Sammanlagt sjönk 10 båtar i den första anfallsvågen.

När de första ramperna fälldes ned och de första trupperna gick i land hade klockan slagit 06.30. Utan något egentligt understöd från stridsvagnar, slogs de första landstigande trupperna ned på bara några få minuter. Häftig kulspruteeld kom ifrån klipporna och den höga strandbranten. Truppernas enda hopp var att så fort som möjligt ta sig fram de 200 meterna mellan vattnet och strandbranten, men man körde fast och de flesta kunde bara ta skydd så gott det gick.

Den andra anfallsvÅgen

När den andra anfallsvågen kom klockan 07.00, blev det än mer kaos på stranden. Truppenheter var till stora delar helt splittrade från varandra och många hade satts i land på platser långt ifrån sina anfallsmål. Läget var så kritiskt att man klockan 09.00 började förbereda en evakuering av stranden för att i stället fortsatta med landstigningen på de andra relativt säkra stränderna.

I skydd av flottans artilleri arbetade ingenjörsförband med att röja vägar bland minfält och strandhinder. Amerikanska och brittiska jagare tvingades gå så nära strandlinjen som möjligt för att ge eldunderstöd åt de trupper som fanns där. Centimeter för centimeter kämpade soldaterna på Omaha Beach fram mot strandbranten. På vissa delar av den 6 km långa Omaha lyckades man så småningom också bryt igenom det tyska försvaret. Men det var först 13-tiden som trupper började rycka fram längs raviner och upp mot toppen av branten. När dagen var slut hade man avancerat 1,5 kilometer inåt land. Förlusterna uppgick till ca 2500 man.

Bilderna är tagna längs stranden mellan Vierville och Colleville